Historia
Frihetskorsen och Frihetsmedaljerna är det självständiga Finlands äldsta utmärkelsetecken. De instiftades på förslag av general Gustav Mannerheim genom ett beslut som Finlands senat fattade den 4 mars 1918 om temporära bestämmelser som gäller Frihetsmedaljer och Frihetskorsets riddartecken.
Frihetskorsets orden anses ha instiftats vid denna tidpunkt. Som orden nämns den första gången på författningsnivå i republikens presidents förordning nr 748/16.12.1940. Ordens statuter fastställdes genom republikens presidents förordning 550/18.8.1944, som fortfarande styr verksamheten och utgör grunden för senare bestämmelser.
Under åren 1918–19 förlänades Frihetskorsets utmärkelsetecken 28 311 gånger. Förlänandet av Frihetskorsets utmärkelsetecken avbröts i början av 1919, då Finlands Vita Ros’ orden instiftades för fredstida förtjänster. Frihetskorsets utmärkelsetecken började delas ut på nytt i december 1939. Under åren 1939–45 delades sammanlagt 572 980 utmärkelsetecken ut. Av dessa var 89 148 Frihetskors och 572 980 Frihetsmedaljer.
År 1960 avbröts förlänandet av Frihetskorsets utmärkelsetecken på nytt nästan helt. Fram till dess hade 2 010 utmärkelsetecken delats ut efter kriget. Under nästan tre årtionden efter 1960 delades sammanlagt åtta utmärkelsetecken ut endast i specialfall.
Orden aktiverades på nytt 1989, då president Mauno Koivisto beslutade att personer med förtjänster inom det frivilliga försvarsarbetet ska förlänas Frihetskorsets utmärkelsetecken. Under de följande årtiondena utvidgades grunderna för förlänandet ytterligare. Antalet utmärkelsetecken som årligen förlänades var kring trettio, precis som i dagens läge.
Från och med 1998 kunde Frihetskorsets utmärkelsetecken tilldelas personer som utmärkt sig i internationella militära uppdrag och från och med 2002 personer som i egenskap av påverkare, forskare, författare eller i andra roller bidragit till att stärka Finlands säkerhetsställning eller gjort den känd och förstådd i hemlandet och utomlands.
År 2008 började Frihetskorsets utmärkelsetecken förlänas personer inom försvarsmaktens befäl, underbefäl och manskap för militära förtjänster i fredstid. På 2010-talet har det i grunderna för förlänandet i hög grad fästs uppmärksamhet vid hur begreppet försvar tillämpas.
Efter att statuterna för orden trätt i kraft (1944) har sammanlagt åtta organisationer eller samfund samt tre militära läroinrättningar vid försvarsmakten tilldelats Frihetskorsets utmärkelsetecken.
I Frihetskorsets ordens historia kan tidsperioder tydligt urskiljas under vilka verksamheten har anpassats till de rådande förhållandena och aktuella samhällsutvecklingarna. Förändringar i samhället och den mänskliga verksamheten ger grunderna och motiveringarna som gäller förlänandet nya ytterligare drag och därför måste orden följa med sin tid. Detta har varit och kommer även framöver att vara nödvändigt för att orden ska kunna fullgöra sin uppgift: att vara ett verktyg för statsledningen när utmärkelsetecken som offentlig erkänsla förlänas dem som förtjänat detta. Verksamheten har anpassats till olika tidsperioder enligt grunderna, riktlinjerna och andan i statuterna för orden (förordning 550/18.8.1944).